Category Archive

Jag har varit svartsjuk massor av gånger. Den hjälplösa känslan av att inte vara den enda och att man inte kan göra något åt det. Det svidande hjärtat. Man vet att man måste dela med sig om man vill ha en bit av kakan. Annars får man gå och hitta något annat.

Ja, annat. Inte annan. Jag blir nämligen bara svartsjuk när det gäller saker och fenomen: musik, filmer, intressen, kläder och personer som bara existerar i fantasin eller för 20 år sedan. Endast en gång i mitt liv har jag varit svartsjuk på grund av en levande människa i min närvaro och det varade inte länge.

Jag har väldigt starka relationer till saker. Man kan ju tänka att jag väljer saker före människor för att de är säkra kort och de alltid besvarar ens känslor. Men så funkar det ju inte eftersom jag blir olyckligt kär ändå.

Ibland blir jag kär i musik. Jag blir inte nödvändigtvis kär i bandet som spelar musiken - ibland vill jag inte ens veta hur de ser ut - men jag blir kär i musiken, rytmerna, rösten någon textrad eller bara känslan jag hade när jag lyssnade på dem. Känslan av ett “Vi” - en hemlig relation. Du och jag, Alfred…

Read the rest of this entry »

Här är min lilla sambavideo från gårdagens manifestation/demonstration/fest/whatever:

I förrgår var det meningen att jag skulle gått till mormor och vattnat blommor, men det var busstrejk och jag orkade inte gå i typ 20 minuter när det riskerade att bli regn. Speciellt inte när jag inte hade ätit på 9 timmar och höll på att svimma av. Med min hunger och mitt dåliga humör ville jag inte åka hem till mig själv, utan Jag åkte hem till Tuxie istället och tog med mig tzay-sallad som jag köpte på Hemköp. Stötte på Ragnar - en gammal kompis - och pratade en stund men jag hade verkligen låg social tolerans med min fysiska svaghet. Jag märkte också när jag lyssnade på min iRiver att min hörsel var påverkad. Jag tyckte att nivå 16 var alldeles för hög fastän jag i vanliga fall brukar skruva upp till 20-22 för att höra något när jag är ute i trafiken.

Eftersom Tuxie skulle upp och jobba vid 7 igår så hängde jag på. Var tvungen att ta mig hem så jag skulle ta min ADHD-medicin i lagom tid. Sen stack jag och målade på flummålningen den sista gången. Jag fick en blåbärsmuffin. På vägen hem märkte jag att igelkottaskinnet låg kvar.

Klockan 14.50 träffade jag Miriam - vi båda var faktiskt i tid för en gångs skull! - för att gå och kolla på förhandsvisningen av rysaren “All the Boys Love Mandy Lane“. Miriam ska recensera den senare på Sodomi - det är svårt att låta bli. Vi gick senare och åt på Hisar Burger i Hötorgshallarna och sen gick vi runt och kollade på kläder som skulle vara festliga nog för bananrepublikfesten idag. Jag fick världens nervkläm i stortårna - har aldrig varit med om något liknande - skornas fel absolutely.

Dagen kändes väldigt lång så jag bestämde mig för att gå och lägga mig vid 23-tiden. Men jag fastnade framför spegeln och råkade typ noppa bort mina ögonbryn helt. Aaah, det ser hemskt ut nu och jag vill inte visa mig utomhus typ. Ni får se senare…

Nu ska jag gå och städa, byta lakan, klä på mig och slå in present till Tuxie.

Usch, jag har köpt skor och annat “onödigt” för syndigt mycket pengar idag. Och eftersom det är rea får jag inte lämna tillbaka det. Jag ska ta kort och visa imorgon. Det gör lite ont i plånboken, men jag får se det som en vettig anledning att sätta igång och sälja skräp omedelbums. Jag måste ju ge mormor en hejdundrande födelsepresent nästa månad!

Tills vidare får ni en topplista över mina favoritsätt att uttrycka mig:

1. genom musik
2. i skrift
3. i tal
4. genom att måla
5. med olika utseenden och kläder
6. genom trummande på olika objekt
7. genom sexuell kroppskontakt
8. genom dans
9. genom kroppsspråk och ansiktsuttryck
10. genom fotografier

Det värsta sättet jag vet att uttrycka mig på: fysisk icke-sexuell kontakt

Mitt liv känns just nu ganska litet om man jämför med det som händer runt omkring mig. Jag gillar att vara del i den här kampen mot FRA. Visst väljer man sina strider och alla kan inte lägga ned all sin tid på att kämpa, men att vinna den här kampen är förutsättningen för att alla framtida kamper ska kunna existera.

Jag såg igår kväll en dokumentär om när Estland skulle slå sig självständigt från Sovjet. Deras organisering var under ständig bevakning av Sovjet och de blev fotograferade när de demonstrerade. Men till slut vågade de ta varandras händer och sjunga sin gamla nationalsång och till slut smög sig de förbjudna svart-blå-vita flaggorna fram. Med sång och ett enat folk lyckades de till slut göra sig självständiga.

I filmen “Frida” - filmen om Frida Kahlos liv - som gick i lördags ropade de slagordet “Un pueblo unido jamás será vensido!“. Det översattes inte i TV, men jag minns att vi fick lära oss det på spanskan på högstadiet: “ett enat folk kan inte besegras” och så är det ju. Jag önskar att vi svenskar kunde ena oss som fransmännen gör och demonstrerar. Franska regeringen har respekt för fransmännen för de enar sig och strejkar och demonstrerar. Som någon sade i onsdags på FRA-demonstrationen: “Folket ska inte vara rädda för regeringen - regeringen ska vara rädd för folket!” eller något sånt.

Fransmännen alltså. Jag minns när jag var där för typ 10 år sedan och de hade bestämt sig för att bojkotta allt amerikanskt. Det gick inte en enda amerikansk låt på radio hela sommaren :D Något sånt skulle aldrig hända i Sverige.

Let me tell you about Sweden
Only country where the clouds are interesting
Big brother says it’s the place to go

Ja, vädret verkar ju vara ett roligare samtalsämne här än politik. Jag är rädd att svenskarna glömmer bort det här lagom till nästa val också. Vi är så ovana att behöva kämpa för något. Och vår jantelag gör att vi inte tillåter oss själva att kämpa för att få det bättre än vi redan har. Vi kunde ju liksom ha det värre. Vi svälter ju inte. Vi har rätt bra ekonomi och inget krig. Varför då ens bry sig om vilka lagar vi har?

Den här serien är bra. Steg efter steg kommer tas och tillslut reagerar vi inte på att det är en undervattenskamera i badkaret. Allt för vår säkerhet eller? Att säga nej till bevakning ses som att säga ja till terrorism. Jag litar inte för en stund på sittande regering. Men vi får inte glömma att vänsterblocken röstade NEJ. Det ska de ha tack för!

Han röstade JA till FRA.

Fredrik Malms bevekelsegrunder

Personval? Snarare en en stor blåval som slukar litervis av vatten för att fånga lite krill.

Jag tog mig upp klockan 8 i morse för att vara en tidig VIP-gäst på H&M’s sommarrea. Hittade absolut ingenting jag ville ha. Först tänkte jag “såklart det bara är skräp kvar till rean”, men sen insåg jag att jag inte hade tyckt något var av värde när kläderna var nya heller. Gick runt på andra affärer och konstaterade samma sak. Fanns inget av glädje. Top Shop är mitt sista hopp!

Kom i alla fall hem med detta:

En puffig underkjol från barnavdelningen, två små presentpåsar i rosa plast (föreställande en kitchig katt), ett grönt skärp (faktiskt från H&Ms rea, men den var varken superbillig eller supersnygg - jag behövde bara ett grönt skärp helt enkelt), en grön potatisskalare som jag hade gett mormor i födelsedagspresent för massor av år sen men som hon dissat in favour of den gamla rostiga 80-talisten och lite medicin som jag berättar mer om i ett annat inlägg.

Efter shoppingturen tog jag mig hem till mormor och åt korv stroganoff med fullkornsris (”al dente!”) och kollade på Hem till Gården (Yay, världens tråkigaste TV-serie! Den är inte ens så pinsamt dålig att den blir rolig, som t.ex. Glamour eller Sunset Beach). Jag letade genom hennes minimala CD-samling efter någon av morfars gamla jazzskivor, men hittade bara en jazzskiva som en släkting spelat in. Kan ju inte säga vad bandet heter för då kanske de hittar hit eller någon som känner dem tipsar dem och så känner de igen mig och så…ja… *paranoid* I alla fall, när jag frågade om jazzskivorna lyste hon upp och berättade att hon hade varit på någon konsert här om dagen där Alice Babs, nu över 80 år(!), hade dykt upp som hemlig gäst.

Mormor: Hon sjöng a cappella - det var helt fantastiskt!
Jag: Jaha, vad sjöng hon då?
Mormor: Nja…hon sjöng väl inte direkt….
Jag: Hur kan man sjunga a cappella utan att sjunga?
Mormor: Hon lät…*gnyende* OOOOh EEEH ÖÖH
Jag: *skrattar* Scat singing?
Mormor: …?
Jag: *improviserar* Dabidoobidoo bap booo bibibiii mamanoobididooo…
Mormor: Jaaaa! Precis så!

Jag har hittat nyckeln till Noel Fieldings( Vince Noirs) charmiga leende: att vika upp läppen över tänderna!

Nu saknas bara den platta och lite smått krokiga näsan. Och så håret såklart. Det finns säkert en sån peruk att köpa någonstans.

Associationsleken: Noel Fielding - Vince Noir - Howard Moon - jazz - scat singing - Vince Noirs värsta mardröm - “I did a shit on your mum” - annan scat - 2girls1cup - this lovely little piece:

Nu blev du sugen på chokladtryfflar, va? :)

Jag hade en sån scat high i helgen. Jag vet inte om det berodde på Concerta-medicinering, brist på aktiviteter dagen innan (låg hemma, förkyld) eller om The Spirit of Jazz hade flugit i mig totalt. Jag kunde inte sitta still på tunnelbanan och jag ville bara scatta och improvisera jazz högt och ljudligt. Det är intressant att man kan göra sånt när man har en kompis med sig (i det här fallet Tuxie), men att man inte skulle våga om man var själv - man skulle framstå som en potentiellt farlig dåre.

Jag älskar storbandsjazz sååå mycket. Jag vill gå på Jazz-festivalen, men det kostar 400 kr för en dag. OMG! Det är inte ens bara jazzartister. Jag vill inte se Tommy Körberg, liksom (Jag har redan sett honom: 1995, i The Sound of Music på Götalejon :P)!

Jag var på Stockholm Jazz Festival hösten 2002 - då hade jag medarbetarkort för att jag praktiserade där. Jag blev helt kär i Jonas Kullhammar Quartet, men det var jobbigt att bära på tunga gamla filmkameror. Och sen hålla mig borta när filmgänget skulle filma. Det var jag som inredde rummet där Louise Hoffsten blev intervjuad - yeah!

Jag skulle vilja äga ett storband och få dem att spela mina låtar på jazzvis. Jag har idéerna och melodierna - de har tekniken och finessen. Den musik jag ska göra ska bli typ progressive-jazz-synthpop med mycket scatting. Det kommer att bli en succé. Srsly!

Ge mig tips om bra hysteriska storbandsjazzlåtar. Typ sånt här, fast instrumentalt. Det beskriver så bra hur jag känner mig inombords:

Hello Serbia! Thank you for an extraordinary show tonight! You’re looking greeeeaaat! And you too… *osäkert leende som övergår till förvirring*. I know I’m like a month late but here come the Scharonnian votes:

1 point goes to… Armenia [coola rytmer som sätter sig på huvudet]
2 points go to… Azerbaijan [häftigt framträdande och bra röster]
3 points go to… Iceland [bra låt men skittråkiga artister]
4 points go to… Latvia [oseriös men fastnar på huvudet]
5 points go to… Sweden [har växt efter påtvingat lyssnande]
6 points go to… Israel [vacker sångröst och vackert språk]
7 points go to… Serbia [otroligt vacker refräng]
8 points go to… Ukraine [dålig engelska men medryckande]

10 points go to… Bosnia-Herzegovina

and finally… the 12 points… go to …. FRANCE!

*några halvhjärtade applåder och direktsända bilder inne från The Green Room där bara Sébastien Tellier och Christer Björkman uppgivet sitter kvar och viftar med flaggor*

——–

Jag tyckte att de bästa var Bosnien-Herzegovina och Frankrike. Hade svårt att välja vem jag ville skulle vinna, men det blev tillsist Frankrike, för B-H var alldeles för “mimiga”. Frankrikes Tellier gjorde ett tråkigt scenframträdande (videon var bättre) men låten var fantastisk.

Ja, vad finns kvar att säga? Jag hade trott att Charlotte skulle hamna bland de 10 bästa, men så blev det inte. Och inte tycker jag att det är en skandal för det. Hon hade konkurrens av liknande, bättre låtar. Too bad. Men det är kul hur äckelkvällspressen skämmer ut sig själva med sina jävla löpsedlar:

Hahah, vilken min de har fångat henne i! [klicka på löpsedeln för förstoring av ansiktet] Vad jag hörde från andra ställen så tog Charlotte det väldigt lugnt och det tror jag verkligen hon gjorde också. Självklart är man besviken om man inte vinner, men man kan ju inte hålla på att anklaga folk för att ha röstat dåligt :D Hur kan de som jobbar på tidningar som Expressen och Aftonbladet leva med sig själva när de hellre säljer skvaller och skandaler än rapporterar om viktiga nyheter? Joja, de snackar om att de vill ge lite nöje och inte bara tråkigheter - men vaddå NÖJEN? på vems bekostnad egentligen?

Jag skulle t.ex. inte ha tyckt att Norges låt var det minsta intressant om inte svenska “schlagerexperter” hade tjatat så mycket om hur bra deras låt var och att den skulle vinna. Det gjorde att jag försökte lyssna in mig på den och verkligen försöka förstå vad det var som var bra med den. Jag ringde aldrig och röstade på något land, men jag kan tänka mig att många svenskar ringde och röstade på Norge av den anledningen. Så… Sverige hjälper till med att “stötta” sina grannländer. Det är bara synd att vi har så få grannländer, eller? ;) Vi kanske borde se till att Skåne och Gotland blev fristående stater så att de skulle ge oss tolvor! :D Men å andra sidan gav de nordiska länderna inga tolvor åt oss i alla fall i år. Och jag skulle troligvis inte gett den en chans om jag inte hade bott i Sverige.

Face it - vår låt var inte bäst!

[egentligen har jag massor av kommentarer till alla bidrag, men det är nog ingen som orkar läsa det ändå nu när alla låtar är glömda...]

Jag måste sälja mina fåglar! Inte alla, men några. De bara bråkar sen ungarna kom. Det är triangeldrama deluxe, men Tyrone och Tyrell verkar trivas ihop när de är på tu man hand. Jag funderar på att sälja dem tillsammans med en bur. Någon som är intresserad av ett par fåglar?

Jag hade tänkt behålla Tyra och en fågelunge, men jag har inte bestämt mig för vilken än.

Förutom det så säljer jag en sällsynt KISS-fotobok från Japan - buda så jag får lite pengar:

http://www.tradera.com/auction/auction.aspx?aid=66182828

Jag har precis ätit köttbullar och makaroner. Men inte framför TV:n som jag brukar, utan i köket på ett tomt, vitt och rent bord (med märken av Svinto, grrr!). Jag kände att jag var tvungen att ge mig själv den tiden. Att slippa känna mig effektiv och göra minst två saker samtidigt hela tiden. Så jag åt. Jag bara åt. Ett tag försökte jag tvinga mig själv att tugga 22 gånger per tugga, men då glömde jag bort att känna av smaken så jag slutade med det. Jag tog istället stora tuggor, tuggade en eller två gånger och svalde. Vilken njutning. Jag, köttbullar, makaroner, ketchup och lite Milda Culinesse - och ett glas vatten. Bara vi.

Jag älskar mat. Jag gillar inte att vara hungrig, och jag gillar inte att vara mätt. Jag gillar inte heller att laga mat, eller att diska bort matrester från tallrikar. Men jag gillar att köpa mat. Och att äta den. Att känna god mat i munnen och tugga den och svälja den. Och skölja ned med någon god dricka. Mmm… jag blir varm inombords av att tänka på det, trots att jag redan ätit en full portion.

Nu ska jag bränna en “Best of Progressive” och sätta mig i köket och sortera pärlor i några timmar. Lycka.

Idag har varit en underbar dag :D Mitt humör bara växlar sådär. Tjoff! Nu är jag glad. Tjoff! Nu är jag deppis! (nää.. jag bara skojjjja - jag är fortfarande glad!)

Det började utan frukost. Jag hade vetat det redan igårkväll, att jag saknade bröd, så därför hade jag ställt klockan så jag vaknade en halvtimma senare. Jag fick därmed mer sömn och det var ingen hemsk överraskning när jag vaknade. Jag tog det lugnt, klädde mig fint och gick iväg till målningen med bra musik i hörlurarna (bl.a. samlingen jag hade vunnit av Valross).

På målningen hände något som aldrig hade hänt förut. När jag fick höra vad temat var (häst) så fick jag för första gången en tydlig bild i huvudet av vad jag ville måla - och bilden inspirerade mig! Så jag målade - rakt i från mitt huvud. Och det var kul! För första gången var det kul att måla något som inte hade en fotografi eller en annan målning som mall. Och det blev bra! Ödmjuka jag säger att det är den bästa bilden jag målat:

Jag har aldrig ens tyckt om hästar! När jag var tio år smugglade jag in alla hästböcker jag hade ärvt till skolans bibliotek och gömde dem lite här och där, mellan A och Ö i Hcf-hyllorna. Jag minns att jag brukade säga att hästen var det fulaste djuret som finns. Jag har på senare år insett att det var lite förhastat att säga så, och nu kan jag till och med säga att hästen är ett fint djur. Min egen målning fick mig att inse att hästen är ett fint djur. Speciellt enhörningar med vingar. Jag som inte ens gillar fantasy. Men jag gillar mig själv och det jag gör. Så, nu är jag klar med min ordonanisession.

Jag målade den här också:

Sakerna jag målade i måndags på temat cirkus kändes skittråkiga:

Dagen fortsatte bra med fint väder. Jag tog mig in till stan för att kolla in pärlor på Panduro. De hade bara Hama, men de hade i massor av färger. Happiness. Jag tog inte lång tid på mig alls att bestämma vilka jag skulle ha. Jag gjorde lite beräkningar, gick till kassan och betalade. Sen gick jag till Clas Ohlson och köpte förvaringsboxar där jag kan sortera upp skiten. Där behövde jag inte heller tänka speciellt länge och tankarna flödade utan ångest.

Köpte billiga rakhyvlar som jag vet fungerar bra (12 för 29 kr) och blev knappt irriterad på att lady-versionen är rosa. TV-guiden köpte jag också, för mina gayfilmsbloggläsares skull (hur många är de? Kanske…fem stycken exklusive vi som skriver?).

Köpte en fyrkantig och guldig Topshop-ring för 19 kr…

… och en skottskrutig tygros:

Titta - jag har gjort värsta crazy montaget!

Happiness is easy…

… och så äter man kebab och dricker c-vitaminbrus.

Idag har jag varit duktig och gått på banken och fixat ny pinnkod, lämnat in ID-papper och sånt för ID-kort och sen har jag lunchat kebab med mormor och löst korsord. Lyssnat på progressiv rock (Camel och Cathedral). Lagom dag och jag känner mig skittråkig nu men skriver upp detta för att jag själv ska minnas. Har lagt några Spindelharpan och vunnit två gånger till också. Yay!

Om ni har lite tid över så kan ni lyssna på de här låtarna av Camel:

“Freefall” från skivan Mirage

Glada och instrumentala “Chord Change” från Lunar Sea

10 min långa och instrumentala “Lunar Sea” från plattan med samma namn:

Ännu ett dumt quiz som jag snott av Hannah den här gången. Lägg alla dina mp3:or i spelaren och tryck på random. En låt för varje fråga:

Read the rest of this entry »

Idag var jag på stan och shoppade. Passade på nu när jag hade pengar. (Jag shoppade faktiskt lite redan igår, på eBay: The Mighty Boosh säsong 1-3 + live.) Jag hade två huvudärenden idag:

1). Köpa en DVD-spelare som kan spela brända dvd:er med avifiler. (hade tillgodokvitto på Clas Ohlson)
2). Ta foton i en fotoautomat så jag kan få ett nytt ID-kort.

Såhär blev fotona:

Jag ser ut som en dagisfröken! Måste gå och klippa håret igen! Jag funderar på att använda sista bilden som ser ut som ett mug shot.

Det här linnet. Underbart och så jag. Men 450 kr kostade det. Jag funderar på om det verkligen är värt det. Jag kanske hittar något bättre. Jag känner inte att jag har råd att lägga 450 på ett linne. Kan någon tipsa mig om något ställe där de har mycket toppar/klänningar i sailor-stil? prickar, ränder, marinblått, vitt, svart, ankare, sjömanskragar och rosetter! Pleeeease? Online eller i Stockholm.

Den här viktorianska goth-blusen köpte jag dock bara för 179 kr på second hand:

Jag var tvungen att sminka mig för blusen också:

Frisyren matchar nästan med Shanghai-skivan jag köpte för en tjuga:

Inköpt mat:

• Storpack Magnum-glass (vit och classic), 25 kr
• Crunch-müsli, 33 kr
• A-fil, 12 kr
• 2 x färdigrätter, (thaikyckling och canneloni) 40 kr
• 2 x satsumas (som de tog betalt för 2 gånger!!!:O Aaah!), 6 kr
• Miniköttbullar, 33 kr
• Bärkasse plast, 1,50 kr

Oh, Sébastien Tellier, Je t’aime!

Mais, Chivers - qu’est-ce que c’est? Avec ses cheveux et les lunettes de soleil, il ressemble à un mélange entre ce docteur fou et Frank Zappa. Le chanson est magnifique. La mélodie de synthétiseur et le/la “oh-oh-oh” sont charmantes et mémorables. Vive la France!

…ou peut-être un pays différent. C’est difficile de choisir cette année. Il y a tant de bonnes chansons.

Excuse my French, det var sju år sedan jag gick på en franskakurs sist. I had to use Babel Fish.

Massor av quiz. Bl.a. bloggtyper, musiknörderi, geek-test, vilket brittiskt band är du etc.

Read the rest of this entry »

Jag har märkt ett mönster i Eurovisonvinnare! Det är flera som vunnit när de sjungit något som låter som LOOO. Tänk “WaterLOO”, “Digi-LOO Diggi-ley”, HalleLOOOjah”, “Hardrock HalleLOOjah” och 1969 när “Boom-a-bang” vann så var det LULU som var artisten! Loo är alltså ett vinnande koncept och jag ska använda mig av den vetskapen när jag skickar in låtar till Melodifestivalen nästa år.

Vinnartexten 2009?

Loo Loo Loo
I think I’ve got the flu
Loo Loo Loo
I can’t even say halluu
Loo Loo Loo
This song is about us two
Looo Looo Loooooo
I love Yoooooou

Träffade precis ännu en psykläkare. Hen skrev ut ett recept med Concerta åt mig - 18 mg. Jag ska testa det i två veckor och sen ska vi ha återträff. Gick till Apoteket och räckte fram receptet när jag insåg… hur mycket kostar det? Det kostade c:a 500 kr för 3 veckor. OMG! Och jag har inte pengar. Jag får inga pengar förrän på måndag.

Något företag som jag inte känner till har dragit $100 från mitt konto. Das ist nicht kühl! Jag fick lov att gå till min bank och reklamera. De behöver troligtvis en polisanmälan. Aaah, jag orkar inte. Allt är krångligt och kräver ansträngning från mig som jag inte hanterar. Jag måste till polisen, jag måste till skatteverket, jag måste skaffa ny legitimation, jag måste hitta kartongen till mina nya midisladdar så jag kan uppdatera programvaran så att jag kan börja göra musik!

På tal om musik - Körslaget! Lag Cans snodde min och Tuxies Bohemian Rhapsody. Vi hade suttit framför datorn veckan innan och sjungit på den i kör. Vi gjorde den bättre än de! *luftgitarrsolo!* Och varför hoppade de över “So you think you can stone me and spit in my eye“-delen? Den är ju bäst.

Jag har haft en underbar helg. Skivmässa i lördags - kom hem med de här skivorna:

7″:or (3 kr/styck)
Masquerade - Guardian Angel (1983)
Simple Minds - I Travel (1982)
Miquel Brown - So Many Men - So Little Time (1983)
Ottawan - D.I.S.C.O. (1979)
Fra Lippo Lippi - Shouldn’t Have to be Like That (1986)
Tears for Fears - Sowing the Seeds of Love (1989)

12″:or
Duran Duran - The Wild Boys (1984)
Duran Duran - The Reflex (1984)
Duran Duran - Is There Something I Should Know? (Monster mix) (1983)
Trance Dance - Don’t Walk Away (1986)

LP
Spandau Ballet - Journeys to Glory (1981)
Twice a Man - From a Northern Shore (1984)
Twice a Man - Works on Yellow (1986)
Adam & the Ants - Dirk Wears White Sox (1979)
Dead or Alive - Sophisticated Boom Boom (1984)
Dead or Alive - Youthquake (1985)
The Human League - Travelougue (1980)

Jag är mycket nöjd med mina inköp - speciellt Twice a Man. Jag blir helt upphetsad när jag tänker på hur min skivsamling växer. Samma sak händer när jag sorterar filer i mappar. Jag blir helt UUUUH i kroppen när jag ser hur mapparna fylls på…från 45 filer till 57. Uuuuuuh! Och så är det rent och sorterat. Ingen oreda här, inte!

Annars har jag picknickat i Hagaparken med Tuxie och fått ännumer allergiska besvär. Vi gjorde en pastasallad och grillade tzay och halloumi. Jag ville vara queerkorrekt så jag solade topless och sen matade vi fåglar med en hel limpa mörkt bröd (Varsågod, 10 kr) - fåglarna måste sluta äta sånt där dåligt ljust bröd!

NU SKA LÄNKARNA FUNKA!

Jag är äntligen villig att visa min skivsamling. Jag har inte lagt in alla skivor jag ska sälja än och jag har inte lagt till alla CD-samlingar + CD-singlar, men de är inte så representativa för min musiksmak (haha, jag skrev “musikskam” först - en freudiansk felskrivning!) så de kan jag lägga till senare om ni är intresserade.

Jag har en känsla av att mycket få av mina läsare kommer förstå storheten med min skivsamling :( Men jag räknar med Valross och Sofi. i alla fall!

Haha, Tuxie tipsade om denna. Påminner mycket om dagens fildelningsdebatt. Jag sympatiserar med de stackars dansbanden, men man kan inte hindra den nya teknikens framfart :)

Det var nog synd om de stackars hästkuskarna när bilen kom också.  Maskiner kommer och stjäl folks jobb. Synthmaskinen tog över musikernas jobb! Kassettbanden dödade musiken. Popen och rocken dödade jazzen. DVD:n dödade VHS:en. Video killed the radio star. Datoranimeringen gjorde att massor av manuella filmtecknare blev utan jobb. Visst är det synd, men tough shit. Man kan inte hålla kvar vid yrken som inte behövs.

Mp3-filerna gör intåg. LP-skivan lever i alla fall än i dag och det är jag glad för. Jag och min LP-samling. Ingen ska tvinga mig att lyssna på nutidens tråkiga artister. Jag tänker inte kolla på dem live. Jag tänker inte köpa deras skivor. Sorry! The Mighty Boosh gör bakåtsträvande musik som jag gillar. I might buy it:

Ibland kan det vara jobbigt att lyssna på musik. Om man är trött eller har ont i huvudet t.ex. Det som oftast gör huvudet trött är trummorna. Hårda snare-slag och trumpinnar som tycks slå en rakt i huvudet. Men om man ändå vill lyssna på musik vid de här tillfällena så kan man göra som jag: Gör en musikmapp på datorn där du samlar alla låtar utan trummor. Min mapp heter NO SNARES ALLOWED! och har med alla låtar med sång fast utan snaretrummor. Jazz-vispar, enstaka nedtonade cymbaler och dova bongotrummor kan få vara med dock. Här har jag gjort en best of den mappen. Enjoy!

.

1. Depeche Mode – Dressed in Black

2. Dead Can Dance – The Carnival is Over

3. America – A Horse With No Name

4. Anna Ternheim – To be gone (piano version)

5. Placebo – My Sweet Prince

6. Japan – Nightporter

7. Elton John - Candle In The Wind 1997

8. Minnie Riperton - Lovin’ You

9. Deine Lakaien - Love Me To The End

10. New Model Army – Higher Wall

.

.

Några låtar jag tyvärr redan toppat och därför inte får vara med:

Antony and the Johnsons - Hope There’s Someone, Japan – Ghosts, Johnny Cash - Hurt, Michael Andrews feat. Gary Jules - Mad World

.

Låtar jag ville ha med i topplistan, men som inte fanns på Youtube:

Furniture – I Miss You
Mike & The Mechanics - You Are The One
Marc Almond - The Room Below
Big Dish – Everlasting Faith

Igår kom detta genom min brevlåda:

Min vinst! Valross hade lottat ut sin skiva Våroffer och jag hade vunnit ett exemplar. Jag är en av 7 i världen som har den nu ;) Jag hade dessutom fått ett bonuskonstverk: skylten med texten “Balle!” på. Jag hade diskret tackat nej till en skylt där det stod “Mutta!” på, så han tolkade det som att jag ville ha en skylt med balle istället. Aww, så fint! Vilken serviceanda! Den kanske inte kommer sättas upp på väggen men den kommer ligga på någon fin plats och sparas för alltid. Mina blivande adoptivbarn från Azerbajdzjan ska få ta över den någon dag.

Detta känns väldigt modeblogg där bloggaren har fått hem någon produkt i brevlådan och recenserar den ;D

Tack, Valross. Skitbra! Jag ger Valross och produkten “Våroffer” 10 av 10 i reverb.

Johnny Scharonne analyserar Spandau Ballet’s video “Paint me Down”.

Den här videon blev bannad från BBC på 80-talet för att den var för sexuell och naken. Idag ser man sånt här i varenda video på MTV, men det är alltid kvinnor som är de erotiska elementen nui. Tråkigt! Här var Spandau Ballet modiga och var sexuella objekt och subjekt i sin egen video och sen blir de bannade. Skittrist attityd. Men visst är den sexuell!

Nu kommer jag här och gör som jag egentligen inte tycker om att man gör. När det väl är så att (för offentligheten) heterosexuella män gör sig till objekt så tycker man att de borde göra sig till objekt för kvinnor. Men sexuella objekt riktar sig väldigt sällan till kvinnor (varesig de är hetero, homo, bi eller queera) och jag tycker inte den här videon nödvändigtvis gör det heller. Jag tar friheten att tolka den som homoerotisk.

För det första: de står och målar sig själva, halvnakna i solnedgången. Två av medlemmarna i SB målar varandra på ett erotiskt sätt. Först tänkte jag att det kanske var bröderna Martin och Gary Kemp (det finns två bröder i SB), men sen såg jag att Gary är personen längst fram på stora bilden (jag är så patetisk att jag känner igen deras profiler i motljus) och att man ändå ser två män smeka måla varandra i bakgrunden.

All the boys with framed dimension
A cover up on lust
He’ll take his pain and paint it over
Prepare the brush for me
I’m craving with this need
Paint me down

Typisk “kom och ta mig”-pose.

Nu ser Tony Hadley (sångaren) väldigt tagen ut.

Han väntar inte på en kvinna, han väntar på en man:

Den målade predator-mannen klättrar djuriskt ned på stegen medan Tony ligger och väntar på honom, åmar sig i sängen och sjunger “paint me in the home” (som låter som “paint me in the hole”)

Här kommer någon bläckfisk över honom.

Gary Kemp (eller är det Martin?) är en vacker bukkake-pojke som står och kramar ett träd (fallossymbol).

Mer bukkakesymbolism… det rinner nedåt….

Mmm…smeta in varandra i grädde!

Och så finalen - att stå nakna i led! Vad gör de egentligen? Ni anar kanske vad jag tänker…

Alltså alltså alltså :D Den här videon är så bra! Men vem är regissören? Vad tänkte hen på? Är den meningen att vara homoerotisk? Är det ett misstag? Är den riktad åt faghags eller “vanliga” kvinnor? Är den riktad åt män? Är den bara arty och inte meningen att vara sexuell alls?

I vilket fall som helst gör den mig glad och upphetsad och jag känner att jag måste bidra med sexualiserande av män. För att nå sexuell jämställdhet i en heteronormativ värld måste män synas som sexuella objekt i större utsträckning! Varesig det är i form av homoerotik, heteroerotik eller rena “soloframträdanden”.

Jag tycker att det är skitkul att det finns ett italienskt skivbolag som sysslar med experimental och noise som heter S.P.K.R. Min morfar var nämligen en baddare på att dra nonsensramsor som han hittade på, och en gick såhär:

Brakskitarnas konung
S. P. K. R.

Jag har alltid undrat vad SPKR stod för, men nu vet jag. Och om “brakskit” ska genredefinieras som något så måste det ju vara som “experimental noise”.

En annan låt som han brukade sjunga på var:

Jag petar bobb, jag petar bobb, jag petar bobb
- I AMSTERDAM!

För er som inte vet vad “bobb” är så betyder det snorkråka, och han slog i mig att det enda stället på jorden man faktiskt fick peta näsan på var i Amsterdam (en väldigt liberal stad, ju!). Så när vi mellanlandade där en gång när jag var kanske 8 år så passade jag på att gräva riktigt djupt och öppet så att alla på flygplanet såg.

I lördags var jag och Tuxie på födelsedagsfest hos Linda Leopold (hon som skrivit boken Faghag som jag medverkar i). Jag gav henne filmen Du er ikke alene.

Jag kände inte en kotte där förutom Linda och hennes man Fredrik, men Fredrik presenterade mig för killen han pratade om sist vi träffades - han som var insnöad på 80-talsmusik - och vi pratade lite. Han hade visst fått ta över en skivsamling på över 1000 12″-singlar från 80-talet av någon. Jag blev lite avundsjuk där. På tal om det måste jag lägga in alla skivor jag har på pop.nu, nu när Skivsamling.nu tycks ha lagt ned helt :( I vilket fall som helst - han hade en klubb som hette Delirio Mind på Vampire Lounge där de spelade lättsmält 80-talsmusik. Timmy/Nephilim-Linda - visst vill du följa med mig dit på fredag?

En person som aldrig presenterade sig sade att jag hade en rolig blogg. När jag frågade vad han visste om mig så sade han att han inte hade läst min blogg personligen men att han hade hört Linda och Fredrik prata om den vid frukostbordsdiskussioner. Hen vägrade säga vad som sades där. Haha. Nu är jag lite orolig ;/

Sen blev det Singstar och folk var skittråkiga - det var kanske bara var sex olika personer som turades om om mikarna innan vi drog hem vid halv ett på natten. Nej, mer drag ska det bli när jag har singstarfest nästa gång! Jag funderar på att ha min fest på fredagen den 2 maj. Vad tror ni om det?

Klika för störe billd.

Den där klänningen är mormors gamla. Jag tror att den antingen är från slutet av 70-talet eller början av 80-talet (78-81). Den ser väldigt disco ut med sina paljettstrålar. Längden går egentligen ned över knäna, men jag vek upp kjolen och satte fast den med säkerhetsnålar i midjesömmen. Lägg märke till katten bakom mig. Väldigt Miri att ha katter springande bakom outfitbilderna :D

Så här ser min shoppinglista ut nu:

• tvål
• pilotglasögon
• förgreningsdosa
• buttplug

Jag har lust att tappa den på marken så någon nyfiken människa tar upp den och kollar på den och undrar hur en person med en sån där shoppinglista kan se ut.

Den som hittar lappen vinner A-ha-singeln “Take on Me“.

Jag blev inspirerad av mig själv och Valross att göra en topplista över mina favoritcovers. Jag gillar sällan covers och tycker att det borde finnas någon fascistisk coverjury som bestämmer om en cover är originell nog att släppas på skiva. Enligt mig passerar de här 10:

1. Whitney Houston - I Will Always Love You (Dolly Parton)
Tack Dolly eller vem som nu skrev låten, men Whitney gör den bäst!

2. Leila K - Electric (Shannon - Give me tonight)
Här har Leila gjort något smart. Hon har tagit en värdelös och tråkig och seg låt med potential och gjort det till en superhit!

3. Scissor Sisters - Comfortably Numb (Pink Floyd)
Originalet är riktigt bra, men Scissor Sisters har gjort något helt eget av sin version. Och när man kan göra det odansvänliga dansvänligt så är det också alltid bra.

4. Michael Andrews Feat. Gary Jules - Mad World - (Tears for Fears)
Jag har alltid tyckt att Tears for Fears’ version känts för snabb och stressad. Michael Andrew pressar ur det bästa av låten och gör den så känslosam som den “ska” vara.

5. Celine Dion - The Power of Love (Jennifer Rush)
Jennifer Rush har ju inte ens halva den sångkapaciteten som Celine har, så hennes försök blev bara mesigt.

6. Johnny Cash - Hurt (Nine Inch Nails)
Originalet är också vackert, men jag börjar alltid gråta när jag hör Cash’s version.

7. Sparks - I Wanna Hold Your Hand (The Beatles)
Ååh, jag älskar verkligen den här versionen! Så 70-talsromantisk. Stråkarna alltså. *suck*

8. Apoptygma Berzerk - Fade to Black (Metallica)
Genial cover! Man fattar knappt vilken låt det är.

9. Ebba Grön - Staten och kapitalet (Blå Tåget - Den ena handen vet vad den andra gör)
Vem bryr sig om originalet egentligen (den finns ju inte ens på youtube)? Ebba Grön får orden att glida fram i svett. Jag kan aldrig få nog av energin i den här versionen.

10. Blümchen - Ich bin Wieder Hier (Rozalla - Everybody’s Free)
Jag gillar både Blümchens och Rozallas version, men Blümchen har ändå något att tillägga tycker jag. Dessutom är den på det vackra språket tyska.

Min kropp har alltid gillat att röra på sig till musik, trots adhdighet/dampighet/aspiehet. I skolan fick jag extra hjälp för att jag hade så dålig koordination. Jag har fortfarande svårt att hålla mig till ett rörelseschema, så jag föredrar att röra mig ensam - utan att någon håller i mig.

Mina rörelser är ganska okontrollerade och rytmen byts ständigt. När någon tar tag i mig på dansgolvet bryts hela magin; jag blir frustrerad. Att dansa pardans har jag aldrig gillat. Dels p.g.a. min dåliga kroppskontroll och balans (min dans behöver mycket svängrum och kan likna en lugnare form av självutövad moshpit), dels p.g.a. mina obehagskänslor för kroppskontakt med “fel personer” och dels p.g.a. könsrollerna som på något sätt alltid finns där.

När jag gick i högstadiet blev vi tvingade till heterosexuellt utövad dans på gymnastiklektionen (vi fick inte ha en “samkönad” partner!), men jag hade turen att ha en queer killkompis som lät mig föra. Hans killkompisar småretade honom för det. Liksom HÖHÖ DU FÅR FÖLJA ÄR DU TJEJ ELLER?. Han tog det med ett leende. Två år senare när jag träffade på honom hade han bara tjejkompisar. Kanske ett bra drag!

Jag älskar att kolla på dans, men när jag kollar på underhållningsprogram som t.ex. Let’s Dance blir jag lätt störd och äcklad av de tydliga schablonerna. Kvinnan är liten och nätt och blir omkringburen av den stora starka mannen. På många sätt påminner människornas pardans om djurens parningsdans. Det känns exklusivt heterosexuellt och konservativt. Speciellt blir de tydligt i vals, tango och de här klassiska danserna som människor på något vänster fortfarande romantiserar trots att det ser så tråkigt ut. Jag gillar att kolla på swing och lindyhop - där är det action! Isdans a.k.a. konståkning är också kul att kolla på. Men som sagt - oftast är det så heteronormativt.

Var är homoparen? Hur ofta är det “ombytta roller” i heteroparen? Var är den jämställda dansen där båda dansar tillsammans utan “förare” och “följare”? Varför verkar solodansen inte lika populär som pardansen?

Jag vill verkligen läsa den här uppsatsen (hur jag nu ska få tag i den):

“Som C-uppsats i etnologi har Linnea Helmersson valt att under titeln ”Jaså, min herre dansar dam idag!”, fördjupa sig i könsrollernas betydelse på vårt svenska ”folkdansgolv”.”

“Hon ger en tydlig bild av hur dansen som en självklarhet handlar mycket om att föra och följa, men också att det i många fall är lika självklart att ”föraren” (den som är aktiv, tar plats och bestämmer) är en man och ”följaren” (den som smidig, följsam och mer passiv) är en kvinna samt att statusen dem emellan ofta är ytterst ojämlik – kanske vi i vårt folkdansande rentav bidrar till att ”cementera” manlig överordning och kvinnlig underordning i samhället. Hon påpekar bl a att följarens roll i större utsträckning verkar gå ut på at följa föraren än att följa musiken!”

Text snodd från Folkdansringen

Synthia Bodyhunter: Käck frigolitdocka med garndreads (skapad av mig och Tuxie 2005 tror jag) som älskar Front 242. Hon är bisexuell och var med i Prideparaden förra året. Hennes namn är väldigt fyndigt på flera sätt. Liksom, hon gillar synth! Hon heter Synthia. Dooh! Och hennes efternamn är Bodyhunter. En av Front 242’s största hits heter Headhunter, men Synthia letar inte efter ett huvud - hon behöver en kropp (hon är ju bara ett huvud)! Doh! Därför BODYhunter. Och dessutom är Front 242 lite body. Och om man är body då har man garndreads! Doh. I am genius!

Read the rest of this entry »

ABC - "S.O.S".

Jag går ut hårt: den här videon är gay! För det första sjunger de “ass, oh, ass!” (inte “SOS” som man kanske skulle kunna tro när man kollar lyrics) - för det andra är det inte en kvinna i hela videon, men däremot massor av manliga rumpor (asseeeessss!).

ABC sjunger om dykarmannen - rumpmannen. Bildbevis visas nedan:

Det där var ju ganska obvious, men här kommer även lite symbolism:

Hand mot hand! Finger mot finger. Lika mot lika. Man mot man. Typisk homosymbol. Som nydemokraten John Bouvin uttryckte det när han visade finger mot finger: “det går ju inte.”

Fler exempel:

1. särade ben mot särade ben
2. fisting?
3. tack och hej!

Och den här kvartsklockan! Det är ingen klocka. Det är en gubbe med jättekuk. Den står helt uppe just nu, men i vissa stunder i videon så åker den på halvflagg, och sen upp igen. Det är kåt-o-metern.

Slutsatsen? Den får man tyvärr inte se :(

Topp 10 låtar på franska helt enkelt.

1. Desireless - Voyage Voyage

2. France Gall - Poupée de Cire, Poupée de Son

Haha, hon är så präktig!

3. Indochine - L’Aventurier

Het sångare.

4. Mylene Farmer - Desenchantee
Extended version-video

5. Louise Attaque - Je T’Emmène au Vent
Tjatig men bra

6. Plastic Bertrand - Ca Plane Pour Moi
youtube
Ni vet väl att Elton Motello står för originalet. Om inte så får ni kolla upp det.

7. Air - Sexy Boy
Rolig video

8. Stereo Total - L’Amour a Trois
Jag älskar trekanter

9. In-Grid - Tu es Foutu
youtube
(eller Lamur har gjort en roligare video och låten låter likadant)

10. Monsieur Orange - Il Pleut de Bombs
Inte den bästa videon direkt, men den enda som fanns på Youtube.

Jag har alltid tyckt att Depeche Mode’s video till Master and Servant var väldigt homoerotisk. Den gör mig helt kåt. Heta män som slänger runt varandra i kedjor:

Men för några dagar insåg jag också att själva låten i sig själv var homoerotisk vare sig det är meningen eller inte. Jag menar de sjunger ju “With you on top and me underneath[...]You treat me like a dog and I’m down on my knees - let’s play master and servant“. Så det är ju tydligt att han - sångaren Dave Gahan eller textförfattaren Martin Gore - vill vara the Servant.

Men Master är ju ett manligt ord. Det finns ju en kvinnlig motsvarighet: Mistress. När man slår upp Master står det specifikt att det är en man. Och när man slår upp Mistress så har det exakt samma beskrivning som Master fastän det är bestämt för kvinnor. Nu gillar jag egentligen inte en sån här uppdelning att dela upp samma “yrke” i två ord bara för att det är olika kön på utövarna, men jag tycker att de borde varit medveten om detta.

Anledningar till att de valt Master framför Mistress kan vara att:

1. Master & Servant låter bättre/är enklare att sjunga än Mistress & Servant
2. Master & Servant är ett slags begrepp som inte bör splittras. Som “körv mä mos!”
3. Mistress kan också betyda “älskarinna” och skulle därför inte få samma slagkraft.
4. Låten är menad som homoerotisk.
5. Låten är menad att vara ur “en kvinnas perspektiv”. Blä.
6. Leken de leker innebär att kvinnan låtsas vara en man med makt.
7. De har inte tänkt över huvud taget.

I och för sig borde jag inte vara förvånad om den är menad som homoerotisk. Jag menar, när Vince Clark var med i bandet och skrev text och musik så sjöng de låtar som “Boy meets boy - get together![...] Stay forever! Don’t say No - Boys say Go!” och “Hey you’re such a pretty boy, you’re so pretty (P.R.E. DOUBLE-T.Y.)“. Vince är fortfarande idag, vad jag vet, heterosexuell. Han är världens queeraste heterosexuella man. I’m loving it! I vilket fall som helst - det är Martin som skrivit den här texten och han kanske försökte ta över Vince’s queerhet. Jag älskar honom också. För lädret och det lilla blonda fluffet. Hah.

Den här bannern gjorde jag för massor av år sen.

Åh, en sån underbar låt. Tack Fredrik. Och tack Tarald för att du ledde mig till Fredriks inlägg.

I fredags bjöd Tuxie mig på Oxygene-konserten med Jarre. Retroshow med alla gamla originalsynthar, thereminen och t.om. retroeffekter. Skitsnyggt och bra, men vafan! - varför spelade de inte hela Oxygene-serien?! De hoppade av någon helt oförklarlig anledning över Oxygene 8 - min favorit. Att spela alla låtar hade inte tagit mer än 15 min extra. Monsieur Jarre slutade efter drygt en timma. Börjar han bli gammal? Han såg ung och fräsch ut fortfarande i alla fall. Het, nästan, fast det såg ut som han hade en liten flint mitt i det tjocka mörka håret.

Jag ska se Jean Michel Jarre live på fredag. Det är helt osannorlikt, men ändå sannorlikt eftersom det är så det kommer bli. Tuxie bjuder mig och det pirrar i magen av spänning.

Jag hatar måndagar. Jag har alltid så mycket att ta igen efter helgen. Blogginlägg att skriva, saker på internet att kolla upp, andras bloggar att ta igen, klippa alla foton man tagit till rätt storlek och fixa vitbalansen så gott som det går och svara på mail och jag vet inte riktigt vad det är som tar tid men det tar jävligt mycket tid och jag jobbar på dubbel hastighet. Ibland måste jag äta och gå på toaletten också. Fan för måndagar alltså.

Nu har jag påbörjat en till blogg - en hemlig musikvideoblogg. Den går inte att söka efter på internet och hittills har den bara 3 läsare. Ni som är insatta i 80-talsmusik kan ju kolla om bloggen är något för er här.

Fredrik Strage - om du fortfarande läser min blogg har du självklart tillträde i Elitistklubben, så varför har du inte skickat något mail? Buhu.

Jag har stoppat in en halv tomat i munnen så det ser ut som jag har
missbildat tandkött.